Som en del av er sett har jag en insamling överst på min blogg. Jag startade den i början av vintern, när den där gnagande känslan inom mig blev för stark.

Känslan av att man måste göra något. Jag måste göra något.

Vi måste göra något.

Gör lets face it, vi har det så fruktansvärt bra. Vi har varm glögg med russin och mandel. Vi har pepparkakor med glasyr på och lussekatter. Vi har vackra granar och presenter därunder. Vi har godisbord som nästan ramlar ihop av alla tyngd, som vi äter efter vi blivit mätta på det vanliga julbordet. Vi har släktingar och vänner som kramas och tar hand om varandra. Vi har tak över huvudet och varma sängar att sova i. Vi kan vara ute i snön och bli kalla, men snabbt värma upp oss i en varm dusch.

Av alla människor på jorden, är vi rikt välsignade och har det väldigt bra. Det finns så många, som inte har någonting.

Det finns så många, som sover på soptippen på julafton. 

Det finns så många, som på julafton somnar hungriga och sjuka och som inom en kort framtid inte kommer ha någon framtid mer.

Jag är så tacksam för den pengar ni gett till katastrofhjälpen som pmu delar ut, och det ska ni veta.

Ni gör skillnad.

Men jag vädjar också. Jag vet att det är många fler därute som läser det här, än vad som syns på insamlingen.

Har ni 10 kr över, snälla, hjälp mig då hjälpa.

Har ni 20 kr över, hjälp ett barn få överleva.

Har ni 100 kr över, eller mer, eller bara 1 kr...var med. 

Låt oss göra något stort den här julen. 

Låt oss rädda liv.